Nätmagasinet Kontrarian

Idag så flödar informationen förbi våra ögon och når våra öron så snabbt att vi inte hinner registrera ens en promille av alla intryck som finns runt oss. Det är spännande, imponerande, men har också kommit att bli väldigt farligt, för trots vår mänskliga övertro på vår kapaictet som intelligenta varelser så kommer vi aldrig att hinna ifatt den begränsade tid som vi har att tillgodose oss med fullvärdig information. 

 

Löpsedlarna har blivit en större del av vår samtid under den tekniska revolutionen. Varje gång som du söker på någonting som intresserar dig, låt oss för sakens skull ta ett sport-exempel som Roger Federer eller Sara Sjöström, så slutar det alltsomoftast med att algoritmerna för din sökmotor åt ett annat håll. Det kan i detta fall vara någonting som är i en relativt liknande kategori, t.ex motorsport eller sportfiske, men i andra fall så kan det vara direkt problematiskt.

 

Jag sökte häromveckan på ett klipp där den föredetta partiledaren för Socialdemokraterna, Mona Sahlin, intervjuades av "samtalsaktivisten" Navid Modiri i dennes podcast "Hur Kan Vi?", vars syfte går ut på att samtala med människor ifrån så många spektrum som möjligt. Ett hedervärt och konstruktivt arbete, kan man tycka.

Jag fick sedan upp en rekommendation om en video från något som heter "Palaestra Media", som behandlade Youtubes beslut om att radera den nationalistiska kanalen SwebbTV från sin plattform, någonting som rönt stor kritik liknande kretsar, men även i en del mer borgerliga sammanhang som på ledarsidan för den konservativa tidningen Bulletin. 

 

Klippet inleds med en något indignerad programledare, som börjar med att förklara SwebbTV's karaktär och fortsätter med att berätta för sina tittare om var man i fortsättningen kan finna klippen från SwebbTV, som tidigare gick att se på Youtube.

Sedan fortsätter programledaren att beskriva hur "odemokratiskt" beslutet är och hur "fräckt och godtyckligt" deras beslut är och dementerar beskrivningen av både den egna kanalen och SwebbTV, liksom en rad andra liknande kanaler, som skulle göra gällande att det innehåll som dessa aktörer ägnar sig åt och huserar på sina kanaler är hatiskt. 

 

I ett annat klipp så ondgör programledaren, som heter Jonas Nilsson, sig över den tidigare centerpartistiska politikern och EU-parlamentarikern Fredrick Federley och kopplar ihop dennes tidigare engagemang med de brott som Federleys tidigare sambo gjort sig skyldig till, någonting som uppmärksammades i november förra året. I klippet som spekulerar Nilsson vilt om huruvida Federleys "perversa" persona går att koppla till varför han bl.a ska ha tagit kontakt med den dömde pedofilen Sture Bergwall och sedermera inlett ett förhållande med en pedofil. 

 

Så vem är då Jonas Nilsson och vad är Palaestra Media? 

 

Jonas Nilsson har en lång bakgrund i den nazistiska rörelsen i Sverige. Han har varit medlem i den revolutionära nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen, numera nedlagda Svenskarnas Parti, som var en fortsättning av partiet Nationalsocialistisk Front, och har även stridit för den högerextrema Azovbataljonen i Ukraina och Främlingslegionen, samt har starka band till det sydafrikanska nationalsocialistiska partiet Afrikaner Weerstandsbeweging (AWB), vars frånlidne mördade ledare, Eugène Terre'Blanche, Nilsson enligt egen utsago ska ha stiftat en nära vänskaplig relation med. 

 

Palaestra Media består av människor som har nära relationer, både professionella och vänskapliga, med det som brukar beskrivas som alternativhögern i Sverige och även utomlands. Man deltar i varandras podcasts, seminarium och byter idéer med varandra över internet och styrketränar tillsammans och gör videos för att inspirera andra, med liknande åsikter, till förbättring, vilket i princip är en front för det gamla budskapet om vit överhöghet, hotet mot nationen i form av "massinvandring" och främmande makters inflytande över svenska samhället. 

 

Det är alltså mot den bakgrunden som invändandet mot politikern Fredrick Federley paketeras tillsammans med invändandet mot personen Fredrick Federley, eftersom avsändarens ogillande till stor del kan antas ske på ideologiska grunder. 

 

Så varför tar jag upp detta exempel för min tes om "affektarnas plågoandar"?

 

Jo, för att det som sker är att majoriteten av de som kommer att konsumera klippet är en förment "orolig medborgare" som yttrar sin oro över Fredrick Federley och inte nödvändigtvis sympatiserar med bakgrunden för invändandet från Palaestra Media, men som inte kan eller vill ta del av vem avsändaren är eller varför den här videon faktiskt produceras från första början, men resultatet är att tittaren, förståeligt, blir mycket upprörd över den informationen som förmedlas. 

 

Affekternas plågoandar är inte intresserade av källkritik och den helhetsbild som krävs för att bilda sig en ordentlig uppfattning om en händelses eller företeelses karaktär. Det är naturligt att uppröras att uppröras av pedofili, men i fallet Federley så sker det alltsomoftast en blandning av äpplen och päron, där man glömmer bort vem det är som faktiskt är den verklige förrövaren. 

 

Ett annat exempel är det med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch och den hustvist som hon för tillfället är inblandad i. 

 

Det kan vara svårt att inte se den sårbare och virrige gamle mannen Esbjörn Bohlin, som efter att kontrakt om säljande av sitt hus nu har ångrat sig och vill häva avtalet, som något annat än ett offer i relation till makthavaren Busch, men vad är det som lurkar i bakgrunden? 

 

I det här fallet så står den juridiska fördelen inte nödvändigtvis till förfogande för Ebba Buschs trovärdighet som politiker och det är ett fall som många menar att hon, för sitt eget och för sitt partis skull, borde ha backat ur innan det blev en rättstvist. 

 

Kommentarsfälten på Buschs sociala medier fylls av hurrarop från meningsfränder, sympatisörer och kollegor som ger uttryck för att stötta henne och hon ska "stå på sig" i drevet, men också en hel del som ger uttryck för det raka motsatta och tycker att det är förkastligt att försöka "lura" en äldre man på sitt hus. 

Så vem är det som har rätt och vem är det som kommer att tvingas ta sin Mats ur skolan?

 

Ett kontrakt är ett kontrakt och det hör till det absolut vanligaste att om ett kontrakt är skrivet så ska det följas, så naturligtivs så är detta ett gränsland som saknar binära förhållanden.

Det säger sig självt.

En äldre, till synes smått förvirrad man, med släktingar som kan antas ha motiv om att behålla fastigheten i familjen.

Två olika intressen som möts och frågan ställs naturligtvis: Är detta "fair game"? Spelar de båda parterna i målet på samma villkor? 

 

Affekternas plågoandar är återigen inte särskilt intresserade av bakgrunden. Man har bestämt sig redan när händelsen når näthinnan och eller trumhinnan och kvaliteten för innehåll spelar inte alls lika stor. Man agerar i vanlig ordning i affekt och det väl kommer till kritan så är och förblir Ebba Busch antingen en hjälte, som vågar "stå på sig" eller en "elak liten fan", som i girighetens namn sätter sina egna intressen framför en utsatt, äldre man. 

 

Så vad blir slutsatsen av detta resonemang?

Jo, nämligen det att vi har mycket kvar att lära oss av våra tillkortakommanden när det kommer till källkritik och självbevarelsedrift. Vi måste hålla oss för goda från att läsa in alltför mycket i resonemang som förs av propagandister och information som är kontaminerat av yttre och alltför viktiga faktorer, som i vissa fall faktiskt diskvalificerar den förmenta faktan som presenteras.

Vi kan bättre än så här. Vi har bara inte förstått det än.  

 

Bildkälla: SVT 

Fredrick Federley, f.d. europaparlamentariker

 

Bildkälla: Aftonbladet

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch

 

TEXT: Axel Eklind